EN VÅRIG SÖNDAG I MARS
Idag har Leo gjort ännu fler framsteg och är nästan sig själv igen. Jag jobbade i grönsakslandet i 2 timmar och han var med mig hela tiden. Min älskade Leo. Han ville kela, undersöka vad jag gjorde och höll även koll på omgivningen som den lilla vakt han är. Jag grät flera gånger av lättnad. Ändå gör hjärtat så ont, han är märkbart påverkad av skiten som finns i hans lungor och jag önskar det fanns något jag kunde göra för honom 💛
Jag plockade upp potatisen som vi lämnat kvar i jorden och den var riktigt fin! Ser bra ut.
Nu har jag städat, målat och fixat lite hemma och Leo har varit hack i häl. Jag är så tacksam för hans framsteg idag, så oerhört tacksam. Och jisses vilka vårkänslor denna dagen bjöd på, tacksam för det också. Så skönt att det är mars månad också. Denna veckan har varit den värsta i mitt liv och jag vågar inte ropa hej ännu men jag är jävligt glad att själva veckan är slut efter idag. Nu ska jag försöka komma tillbaka till vardagslivet igen även om jag åldrats 12 år på 6 dagar... Fy fan. Om jag bara kunde göra honom frisk!