Lägenheten är ju vår nu!
Jag skrev på ett hyreskontrakt i helgen! Åh så härligt!
Det känns som att Kevin och jag kommer komma långt här i livet tillsammans! Han är perfect match för mig, verkligen! Kan inte se mig med någon annan, för jag känner att jag kan inte lita på killar, men på Kevin, han kan jag lita på! Han ger mig så mycket kärlek varje dag, ibland lite för mycket, och jag bara vet, att oavsett så lämnar han inte mig. Och det är värt allt i världen!

Lägenheten hade jag så vackert (inte) målat upp i Paint idag, men av någon oerhört konstig anledning gick det inte att lägga upp den bilden här på bloggen?? Men jag har den på min bilddagbok, och nja den blev inte jätta bra, men den ser ju ut så som den ser ut. www.bilddagboken.se/svenskdonna

Vi har ju köpt i stort sett ALLT till den, så vi är redo för att flytta in :)
Vi ska inte tapetsera, utan hänga ett tyg som fästs i listen, som ska vara vår fondvägg i vardagsrummet.
Lägenheten ska gå i varma, men också enkla färger som går att kombinera med andra, så man lätt kan variera sig.

Sovrummet : Svart och vitt (vi vill kunna matcha med vilka färger som senare)
Köket : Trä och Rött :)
Vardagsrummet : Guld, Silver, Svart och Vitt! Fondtyget ska gå i svart och guld! LÄCKERT!
Badrummet : 2 olika, Rött och Vitt , eller Blått och Vitt/Svart.
Hallen : Har vi inte riktigt bestämt än, men blir förmodligen någon fin varm och glad färg, ska se inbjudande ut :)

Längtar jätte mycket, verkligen jätte mycket!
Längtar också något oerhört efter att få börja jobba på First Hotel (som ligger utanför dörren i stort sett) , och få in pengar så vi kan lyxa till det och aldrig behöva vara oroliga för hyran, som är på 4600 :)
Det ska bli så skönt att bara vara Kevin och jag. Det blir som steg nummer 5 i vårt liv.
Det började med steg 1 då vi blev kära och blev tillsammans (9/3 2007). Sen kom vi till steg 2 då vårt förhållande nådde en högre nivå och vi för första gången sa "Jag älskar dig". I steg 3 kom vi varandra närmre och känslorna gick från nyförälskade till något så mycket starkare. Och vi hade nu nått nya höjder! Steg nummer 4 var när älsklingen gav mig en ask med två förlovningsringar i och frågade om jag ville förlova mig med honom. Vilket var en av de bästa dagarna i mitt liv (9/2 2008). Och det 5:e steget blir nu att vi flyttar ihop med varandra. Ett bevis på vad vi står i vårt förhållande idag!
Känns helt fantastiskt att vi kommit så långt, och att vi inte en enda dag under vårt snart 2 år långa förhållande någonsin har ångrat oss över någonting vi gjort tillsammans.
Många säger att förhållanden oftast går sönder när man flyttar ihop, men jag har en känsla av att det inte kommer hända oss, det finns helt enkelt inte.

Det kommer bli en lättnad att få göra allting tillsammans, själva. På våra villkor, på vårt alldeles egna sätt. Utan att någon vuxen står och säger vad vi får och inte får göra. Det ska bli skönt att släppas fri, och spännande att få allt ansvar. Jag ser fram emot att mogna och ge mig in i vuxenvärlden där man jobbar ihjäl sig för att kunna betala mat och hyra!
Men kevin med min sida kommer det bli en enkel match! Jag kommer ha någon att längta efter varje dag på jobbet, någon jag kan gosa med när jag kommer hem. 
Eftersom det bara är jag som hittat jobb, så har älsklingen lovat att han ska städa, sköta disk och tvätt, och laga goda middagar till mig tills jag kommer hem. Gulligt va? 
Han är bäst, och då menar jag verkligen bäst!

Ska bli en lättnad att kunna få bestämma själv vad vi ska äta och inte äta. 
Soppdieten och fruktdieten som jag ska försöka mig på nu snart kommer bli lätt att få tag på och förhoppningsvis billig! :)
Ja, jag längtar som bara den!
Den första veckan i Mars är den vår, och i slutet av Mars, kanske i början av April tillochmed så blir det 3 inflyttningsfester!
I really look forward to it!

puss!

Någon som har något riktigt bra träningstips?
Gärna mat tips också, på nyttig och kalorifattig mat!

Gymmet så fort influensan är borta!

Okej, ni som känner mig vet exakt vem jag pratar om nu.
Det finns en människa här i världen som jag irriterar mig mer på en någon annan, av goda skäl.
Hon förstör allt, för alla i Kevins familj.
Och jag är så trött på henne!
Jag vet att jag inte ska lägga ner någon energi på henne, men fan! Hon är över allt, hon gör nya sjuka saker för varje dag som går, det går inte längre att undvika att bry sig!
Nu har hon lagt upp en bild, som jag antar är riktad mot mig för att jag har varit inne på henne bdb 2 ggr denna veckan! Gosh, jag orkar inte!

Varför finns det människor som är så egoistiska att de drar in de människor dem älskar allra mest i skiten?
Hur kan hon göra så när hon vet hur det påverkar Kevins familj, men också hennes egen pojkvän?
Och vad får henne att tro att hon kan gå runt till alla och säga att jag är dum i huvudet, har en sjukdom osv.. till folk som jag träffar, som jag ibland umgås med? Varför? Till och med min chef på Lindex vet det! För hennes kompisar gick in till henne och berättade att jag var en elak hemsk människa! Hur kan man göra så? Vad får henne att vilja förstöra? Vad har jag gjort?
Jag är så trött på henne, och jag kommer aldrig åt henne så att jag kan prata med henne.
Jag önskar så att jag kunde träffa henne ute på krogen eller något, där hon varken har pojkvännen eller mamma, pappa och stora syster med sig, så jag fick säga vad jag tycker om henne. Hon tror hon är så jävla omtyckt, men folk snackar så mkt skit om henne! Folk som hon umgås med, som hon gillar, men det är inte ömsesidigt. Och det är inte konstigt??!!

Fan, jag är så arg!
Jag behöver seriöst coola ner mig, men hon är som ett irriterande jävla bi som surrar i mitt öra när jag ska sova, fruktansvärt irrierande, ond och jobbig!
Kan hon inte bara fatta att jag skiter i henne, och att hon ska lämna oss ifred??

/ M

Shiet!
Vilken dag, vaknade 9 SJUK! Orkade inte, ville inte, kunde knappt stiga upp.. Men jag kom upp, åkte in till skolan och gick på mötet :)
Sen gick Ronja, Emma & Jag till solariet med Kevin och så solade vi, mys!
Sen åkte vi hem till mig, jag städade hela huset, plockade ur diskmaskinen, en nagel gick av (två borta nu :( ) , sen la jag över alla bilder och dokument på mitt minne, för Lars ska rensa datorn!

Sen åkte Kevin och jag till Maxi, för vi skulle handla åt Lotta, fan vad jobbigt det var ! Ingen kundvagn, men 4 kassar och en stor 10 kg säck med potatis, damn! Och det var så sjukt mkt folk, och trångt, och lång tid tog det, usch!
Nu är vi iaf äntligen hemma, och nu ska jag byta om till mjukiskläder, äta god middag och krypa ner till Let's Dance med Kevin och bara ta det lugnt. Vill inte bli sjuk nu, nejnej!

Längtar övrigt tills imorgon då Caroline&Philip kommer :) <3

ÖDET

Jaa, det där ödet som vissa tror på och andra int är värt att fundera över. Finns det en redan färdig plan för oss alla, varje individ?
Jag tror på ödet, samtidigt som jag inte tror att ödet har en fot i spelet hela tiden. Men vissa saker i livet, vissa särskilda val, möten eller händelser tror jag fullkomligt beror på ödet.
Jag tror att det var ödet som förde mig och Kevin till varandra.
Jag vet inte varför, men jag bara tror det :)
Jag hade verkligen haft otur när det gäller killar innan jag träffade honom. Jag blev sårad, lämnad och vid flera tillfällen under en längre tid illa behandlad..

Men så var det en vanlig dag i skolan. Pia som vi hade i Mediekommunikation A hade sin lektion med oss som vanligt, och den här dagen bestämde hon att istället för att använda macdatorerna så skulle alla använda PC, så hon ledde oss ner till våning 2 in på EL avdelningen. Det satt en massa höggljudda killar där på en bänk och jag brydde mig inte om dem utan ställde mig utanför salen (vi väntade på Pia som hade sprungit för att hämta något), jag lutade mig mot ett skåp och kände ganska snart att någon tittade på mig. Och där på bänken mitt bland alla de stökiga killarna satt en mörk, vacker och supersnygg kille, tyst och smygtittade på mig. Jag råkade möta hans blick en gång och jag var fast.
Kevin var den finaste jag sett.
Han tyckte att jag var den finaste han sett.
Han var fast.
Vi var fast, och det var så vår fina kärlekshistoria började.
Och varför jag tror att ödet hade med det att göra?
Pia valde en annan sal än den vi brukade ha den dagen samtidigt som kevins klass hade rast, jag lutade mig mot ett skåp, vems skåp? Jo, Kevins. Vi upptäckte varandra, fick känslor för varandra, på ett ögonblick!
Det har aldrig hänt mig förut, heller inte honom. Och därför tror jag att det var tack vare ödet som vi träffades. Det var meningen att det skulle hända, att det skulle bli vi.
Idag är vi lyckligare än någonsin. För varje dag som går så blir vi mer och mer förälskade, det är sant! Jag kommer ALDRIG tröttna på Kevin, ögonstenen, den där snygga mörka lite italienska killen.
Vi är som gjorda för varandra, för det var redan förutbestämt långt innan den där dagen vid Kevins skåp, att han och jag skulle träffas.
Jag tror inte vi hade varit där vi är idag, lyckligare än någonsin i våra liv om det inte vore för ödet.

Tror du på ödet?

Kevin och jag åkte till stan och hämtade biljetterna vid 7 tiden :)
Sen skulle han bjuda mig på mat, och jag visste inte vart. Men det visade sig bli favoritstället Royal Thai som har sååå god kinamat :) Vi delade på en "4 små rätter" och det var supergott, tack älskling <3

Sen vid 8 började bion, The curious case of Benjamin Button. Jag säger bara: =,(
Vilken hemsk, sorglig, bra med alldeles för sorglig film :( Grät 7 ggr eller något, tårarna bara rann och det gick inte att stoppa :( Filmen fick verkligen mig att uppskatta livet, och innebörden av att leva varje dag som om den vore den sista. Kärlek ska vi inte tala om, jag kunde bara se framför mig hur jag förlorade Kevin så som Benjamin hela tiden förlorade sin Daisy :( usch så hemskt.

Helt klart sevärd film! <3

Yes. Ledig idag, ja nästan. Vaknade bredvid min älskling i sängen, så underbart!
Åkte till skolan i allt för lite kläder i regnet, gick på filmkunskap B, ganska kul :)
Gick sen till First Hotel och till Klippgården, så nu ramlar nog arbetstiderna in snart, och förhoppningsvis fylls plånboken på snabbt! Fick också tid 4/2 för färgning, great!
Har precis käkat också, försöker hålla mig till nyttigheterna nu. 
En sak jag inte berättade var att i helgen när vi festade så var det en kille som sa att jag var fet, så det liksom ekar i huvudet på mig hela tiden.
Men jag lyckades få till en smaskig och nyttig lunch, ett alternativ för lunch varje dag faktiskt :)
Idag har mina filmer kommit på posten som jag beställde;
Tropic Thunder
Wanted
10, 000 BC
Batman The Dark Knight
Wall-E
Arn-Riket vid vägens slut

Nu i dagarna blir det filmtaaajm!!

Ordet perfektion, perfekt, att vara perfekt.
Gud vilket ord! Vilket kaos detta ordet kan skapa.
Ni skulle bara veta vad ordet perfektion gör med mig, hur det ständigt surrar där inne i huvudet på mig. Varje dag, så fort jag ska göra något, så fort jag ser någon. Som en parasit har det sugit sig fast i huvudet på mig, med ett grepp om mig och mina känslor.
Jag känner hur det riktigt trampar ner mig med sina jätte fötter.
Tänk att få slå sig fri från perfektion. Tänk om världen kunde slå sig fri från perfektion. Världen skulle bli en skönare, mer avslappnad, och mer befolkad värld.
Det känns så onaturligt att tänka sig, jag, själv på stan t.ex. en vanlig dag men inte med ordet perfektion i skallen.
Tänk att gå in i en butik, kolla in en snygg tröja och så kommer tanken "Ska jag prova den?". Klart man vill prova när man ser något som är fint. Kläder gör mig lycklig, och jag är näst in till övertygad om att nästan alla tjejer tycker så. Så när jag står där med blicken fast på den där fina tröjan så känner jag mig glad, men bara för en kort stund. För nu har ordet perfektion hunnit mina känslor och tankar ikapp och gör sig påmind på ett ögonblick.
Helt plötsligt känns tröjan som en bestraffning. Den är så fin, men inte på mig? Inte i min storlek, nejnej. Kanske om jag hade haft 2 eller 3 storlekar mindre, då hade den varit fin. Men nej, inte på mig, inte på min äckliga kropp, inte på mig.
Jag riktigt känner hur jag hatar mig själv. Fan, varför kan inte jag bara anpassa mig och sluta äta dem där goda ostbågarna, eller den där goda pastan med såsen och det där glaset med en kall cola? Varför kan jag inte bara ta kontrollen över mig själv och äta nästan ingenting, motionera ständigt, sova mycket och dricka mig mätt på vatten? Hur kan det vara så svårt?

Perfektion, fy fan. Jag har tappat räkningen sen länge, på hur ofta jag gråter mig till sömns för att jag hatar mig själv.
Jag är så svag, så ful, så långt från perfektion. Jag har tappat kontrollen, i'm out of control.
Jag är i så dåligt skick nu att allt verkar rasa samman runt omkring mig, trots att det egentligen inte gör det.
Jag borde vara lycklig, konstant. Jag har världens, och då menar jag i ärlighetens namn, världens snällaste och mest perfekta pojkvän, för mig. Vi är två personer som gjorda för varandra. Jag har mina allra bästa vänner, som finns där trots att jag kan vara högfärdig ibland, men så finns dem endå alltid kvar. Inte alla, nejnej. Det är bara några stycken som jag kan kalla för riktiga, äkta vänner, men finns där, det gör dem. Jag har en mamma som älskar mig, som är så snäll och rolig. Jag har en klok skalle, som gjord för bra betyg, men orkar jag? Nej, betygen har rasat i takt med min självkänsla och mitt självförtroende. Orken för allt har rasat samman, och jag tröstar mig själv med exakta motsatsen till perfektion.
Jag känner inte igen mig själv längre.
Den snygga tjejjen med det där självförtroendet, som hos en diva, och orken för så mycket är borta. Livet rullar vidare, men inte jag, jag släpas med likt en trasa, en smutsig värdelös en efter livet som rullar på.
Kommer jag någonsin komma på fötter igen?
Hur länge ska jag behöva leva i denna förfärliga kroppen, som inte liknar den Michaela jag levt med så länge? 
Vad ska jag göra egentligen? 
Ska jag låta världen med sitt sjuka ideal, med ordet perfektion i spetsen, ska jag låta det vinna? 
Det dröjer inte länge förräns jag kan falla ner på knä och erkänna mig besegrad. Det är på gränsen nu, jag liksom snuddar vid det. 
Det har gått så långt att jag faktiskt önskar att jag blir sjuk, att jag inte kan äta så att jag kan tyna bort ner till Size Zero, så jag äntligen kan hamna under kategorin Perfekt. En sjuk dröm, som kallas för en sjukdom. Perfektion, vad har du gjort med mig?