VÅRA ÅR MED DIG
Nu när jag är sjuk så har jag gått igenom bloggen för att spara ner bilder som jag tagit på Leo genom åren. Han har ändå varit med oss sedan år 2011 och jag minns så väl hans första dag hos oss. Jag fick ett samtal från Kattkommando Syd där kvinnan på andra sidan luren var väldigt angelägen om att hitta ett stödhem till en kattunge de nyss fått information om. De hade inte träffat honom ännu, allt de visste var att det rörde sig om en kattkille på kanske 6 månader som bodde med en rysk kvinna som nu bestämt sig för att inte ha kvar honom, varför han skulle avlivas (vilket är helt vansinnigt men SÅ vanligt i vårt egoistiska samhälle). Han behövde akut komma därifrån. Och även om jag inte var hemma så sa magkänslan JA och jag sa faktiskt ja utan att ens fråga Kevin... Och tack och lov att jag gjorde det, för det var ju Leo som kom till oss. Han var då cirka 8 månader gammal och inte 6 månader, han var röd (vilket då var min drömfärg på en kise) och han var så rädd för oss. Han hette Marcel och kvinnan hade endast pratat ryska med honom. Han tryckte under sängen i säkert en halv dag innan han vågade sig ut. Det var kärlek vid första ögonkastet och efter bara några dagar kunde vi busa med honom och kela. Sen var ingenting sig likt någonsin igen. Varje dag längtade jag hem till honom och så har det varit i 13 år 💛
Detta var min första bild på honom när han vågade sig ut från sängen. Älskade Leo, så liten och rädd. Men sen upptäckte han med tiden att vi var helt ofarliga.
Sen fick han en lillebror som han inte var så förtjust i men som han ändå accepterade.
Vi har varit åtskilda i snart 2 veckor, de värsta veckorna i mitt liv och jag saknar honom varje minut. Nu vill jag minnas allt det fina, allt det roliga och allt det mysiga. Vi hade väldigt mycket av allt det med dig Leo. Du var världens bästa katt på alla sätt och vis, det har varit ett äventyr och en välsignelse att få lov att vara din mamma. Jag älskar dig så så så så mycket 💛