MES :(

Jag har ett så stort sug efter att tatuera mig. Jag har ett motiv & jag vet vart på kroppen det ska vara i så fall, men jag är rädd. Jag är en rädd, feg & mesig person. Så är det bara.
 
Inatt drömde jag att jag samlade en massa mod & gick till en tatuerare & fick en tid till att göra mitt lilla tjocka hjärta på handleden. Och jag gjorde det. Det brände, sådär som det gör när man skrapar emot något & den brännande känslan kommer fram. Men det var inte så farligt som jag trott. Jag klarade mig igenom det & jag var så stolt! Oj oj oj så stolt jag var. Och så tittade jag på handleden & så var hjärtat alldeles för litet. Så himla misslyckat var det. Hjärtat som skulle vara 1 ½-2 cm brett var bara 2 mm brett, knappt synligt & såg ut som smuts.
Jag blev ledsen inombords men vågade inte säga något (MES!!). Och eftersom jag var så stolt över att ha kunnat tackla smärtan så googlade jag fram andra tatueringar jag varit intresserad av & visade & så bad jag honom tatuera in dom också & till sist hade jag 5 tatueringar spridda på båda underarmarna. Såg förjävligt ut. Jag var ju helt förstörd. Klotter! Då fick jag ångest över vad jag precis gjort & sen tog drömmen slut.
 
Nu har jag ett jättesug igen att göra det. Bara gå & göra det & bita ihop. Vad kan liksom ett litet hjärta på typ 2 cm ta för tid? Ingen! Men jag svimmar nästan av ett blodprov för hela situationen är så obehaglig, så hur tusan ska jag då kunna hantera en situation där jag vet att det garanterat kommer göra svinont. Bara jag tänker på ljudet från den där maskinen så ryser jag. Hopplös är jag. Hopplös.
Jag vill men vågar inte.
Önskar jag var modig & bara gjorde det. För jag kommer inte dö av det. Men jag kanske svimmar. Och generar mig. Eller spyr eller något. Gud så patetiskt. Men jag är patetisk när det kommer till nålar & smärta. Och det är inget tillfälligt, jag har alltid varit rädd & nu har det till & med ökat på sista tiden. Har aldrig varit så svimfärdig, yr & illamående förr som jag var i tisdags när dom stack mig 4 ggr.. Så hur ska jag klara av att bli stucken om & om igen av en nål under några minuter? Jag vill ju så gärna egentligen.. Men jag är nog för mycket mes.
 
 
 
 
Allmänt | |
#1 - - Isabelle:

Det är så många i världen som tatuerat sig. Hade det gjort döds ont då hade inte så många gjort det. Dessutom det motivet du ska ha tar ingen tid alls. Det är över på ett kick. Dock förstår jag din rädsla då jag själv är lika dan. Jag vill gärna ha smärtan förklarad innan jag ger mig in i den. Dessutom är jag med rädd för nålar. Men de här nålarna skrapar bara på ytan. Går inte in långt i kroppen. Dessutom är kroppen så fantastisk så skulle du tatuera de lilla hjärtat så kommer du efter några sekunder inte känna något då kroppen sänder ut endorfiner i blodet så att det ska domna. Så go for it!!!

Jag tog mig i kragen och gick dit. Skrev mitt namn på insidan av handleden. Ett ställe som gör mest ont. Jag klarade det och det gick fort trotts 8 bokstäver och sedan skulle han fylla i det. Ditt hjärta kommer gå på nolltid.

Du kommer tänka som jag efteråt, varför gjorde jag inte detta tidigare? För så hemskt är det inte. Jag kan tänka mig lägga mig under nålen igen :)

Go for it!

Svar: Du har helt rätt, men ändå är jag så mesig & tänker för mycket på smärtan... Och precis som du säger att man vill veta HUR det kommer kännas innan man gör det, jag är exakt likadan! Jag har googlat det tusen gånger, haha..
Tack för din kommentar, du har säkert rätt att jag kommer att undra varför jag inte gjorde det tidigare när jag väl gjort den.. Men är man en mes så är man! :P haha!
Michaela

#2 - - Maria:

Tycker absolut du ska tatuera dig, passar så bra på översta bilder :) Ta med dig någon som du kan hålla i handen och svära lite åt om det gör ont.
Jag klarar inte av att ta blodprov, blir kallsvettig och mår illa men klarat av att tatuera mig flera gånger under flera timmar. Det är en helt annan sorts smärta som kroppen är mer inställd på och klarar av på ett annat sätt. & mina två hjärtan på handleden tog 5 minuter att göra och jag hann knappt känna något :) Hoppas du vågar!

Svar: Tack så mycket. Märkligt det där att man är så svag för ett blodprov som egentligen knappt känns, men kan klara av att tatuera sig :P Men det är väl som du säger, man är så inställd på vad som komma skall.. Har du hjärtan på handleden? :) Fint! Fem minuter är ju ingenting. Känner mig helt klart liiiiite modigare nu. Kanske kommer iväg & får det gjort! :D
Michaela

#3 - - N:

Jag är likadan som du, rädd för blodprov och sånt töntigt :p men jag tog faktiskt modet till mig i Cypern och tatuerade in ett ca 2 cm stort ankare typ på överdelen av revbenen lite snett under vänstra bröstet, visst det sved, men fyfan va stolt jag var sen! ;) tatueringen där vart ingenting jämfört med ett blodprov. Tog ca 8 minuter sen vart det klart!
Do it, du kommer bubbla av stolthet sen! :)

Svar: Modigt av dig! Låter som en skitsnygg tatuering också, gillar ankare & framför allt placeringen på revbenen! Känns lite bättre att läsa att ni som är rädda för blodprov & sprutor klarar av att tatuera er, kanske jag också gör det då :P
Kan lova, att om jag skulle våga, så skulle jag vara världens stoltaste sen, haha. Ska försöka tvinga mig själv att komma över rädslan & bara göra det! :) Tack!
Michaela

Upp